Oskrivet äldre vykort
Bra skick se bilden.
Storlek ca: 14 x 9 cm.

Historia [redigera]

Egendomen är känd sedan 1300-talet, under namnet Slädhammar och är belägen vid en vik i sjön Valdemaren. Godset ägdes strax före och i början av unionstiden av Laurens Birgersson (Lilje) och därefter av hans son Ingevald Laurensson Lilje. På 1500-talet tillhörde det Jöns Arp och kom därefter genom gifte till släkten Rosenhane. När Johan Rosenhane lät bygga den nuvarande huvudbyggnaden 1658 ändrades också namnet. Arkitekt var troligen Jean de la Vallée. Slottet finns avbildat i Suecia antiqua.

Vid reduktionen fick Johan Rosenhanes änka lämna Stenhammar. Det tillföll landshövdingen, friherre L. Ribbing, på grund av dennes fordran på kronan. Det tillhörde därefter sonen, presidenten Conrad Ribbing och dennes dotter Beata Katarina, den av Olof von Dalin besjungna "Carin, som Stenhammar eger". Hon var gift med landshövdingen, friherre Gabriel Falkenberg, och ärvdes av sin dotters son, friherre G. Falkenberg.

Efter förfall under 1700-talet renoverades slottet i början på 1800-talet och köptes 1809 av grosshandlaren Anders Petter Söderberg. Han ärvdes av dottern Maria Charlotta, 1824 gift med sedermera landshövdingen, friherre Robert von Kræmer. Deras son, hovmarskalk Anders Robert von Kræmer, ärvde slottet 1870. Liksom sin morfar lade han ner stor möda på att förbättra godset.
Testamenteras till staten [redigera]

Den omfattande egendomen tillföll svenska staten 1903 i enlighet med Anders Robert von Kræmers testamente. Ur testamentet framgår att huvudbyggnaden skall arrenderas ut till en manlig avkomma ur släkten Bernadotte, med företräde för hertigen av Södermanland, om någon sådan finns. Testamentet stipulerar att arrendet skall uppgå till 1000 kronor om året.

Fram till år 1965 beboddes egendomen av Prins Wilhelm, varvid den dåvarande kronprinsen, sedermera Carl XVI Gustaf, övertog arrendet.

Den 5 oktober 2009 invigdes Stenhammars naturreservat, som omfattar 190 ha mark och vattendrag. ( Ur Wikipedia)